Livet är fyllt av överraskningar, så också denna morgon. Vaknade innan klockan ringde och tog en iskall och solig morgonpromenad. Behövde vakna ordentligt efter gårdagens fantastiskt inspirerande kreativa möte med Soja film. En kväll full av idéer och skratt. Vi har något på gång kan man säga.

Surfade runt på Umeå Opens hemsida och kikade in på schemat. Min tid och är nu ändrad från 23.00 till headlinetiden 01.00. Mäktigt, tror jag. Grejen är bara att bandet utan namn spelar samtidigt, vilket är rätt bra konkurrens. Beroende på hur man ser det. Jag ska se det positivt snart.

För er som bor i Umeå och vill ha en gratisföreläsning och musik så smyg in på Headhunt kickoffen ikväll på E-puben. Vid 18-19 tiden spelar jag fina låtar i en halvtimme. Kommer att bli kul!

Nu bär det iväg till rep med bandet. Jag ska lyckas ta med mig två synthar på bussen. Varning för bred last. Och just det. Busshållplatsen heter "Löftets gränd". Det är vackert det.

Just det ja, den där Radiostationen. Gick in och lyssnade. De spelade Umbrella tillsammans med två andra låtar inför en jury bestående av en okänd artist och en välkänd musikerkritiker. Förmodligen både väl- och erkänd men inte för mig, jag har ett väldigt limiterat förråd av namn inom musikvärlden. Tyvärr.

Well programledaren pratade i både intro och outro, snyggt not. Plus att de totalsågade min fina låt. Jag blev bitter för en stund. Eller iaf påverkad. Men alla kan inte gilla allt. Det fick mig ändå att tänka på vad det är man ska lyssna på. Ska man ignorera all kritik så borde man ignorera all kritik. Även den bra. Eller ska man låta andra tala om när de hört något som är bra bara för att ta del av detta. Hur utvecklande är det? Jag tror jag behöver en musikmentor. En gammal räv i gamet som kan agera bollplank, det skulle vara fint det. Ut och leta helt enkelt!

Oj, jag är så otroligt megaglad och solen skiner. Jag har läst den vackraste och finaste recensionen av min egna skiva. Jag hörde att skivan skulle vara med i dagens Västerbottens Folkblad, så jag sprang iväg till affären och köpte ett nummer. Jag stod i solen och läste rad efter rad utan att ta in allt. Så jag läste den igen och igen. Det går nästan inte att skriva bättre. Här är den;

ANNA HAMILTON
”Captured”
(Hamilton music 2010)

UTMÄRKT. Sällan har sex låtar på en ep gjort mig så glad och imponerad.
Umeåstudenten Anna Hamilton från Stockholm har allt. En enorm musikalitet, intressant röst, egna låtar med rätt personlig edge och en smittande skaparglädje.
Varenda spår på ep:n har potential att bli stora P3-hits. Framför allt bubbliga popstänkaren “Walk of shame” fastnar och man går omkring med känslan av att Hamilton åstadkommit detta med samma självklara lätthet som exempelvis Salem Al Fakir bestitter i sitt artisteri.
Det är bara en tidsfråga innan hela Sverige vet vem Anna Hamilton är. Alla kommer att vilja ta del av denna färgglada pop med helt rätt mått av melankoli och elektroniska inslag.
Modernt och snubblande nära perfektion.
SARA LUNDVALL

På toppen av allt så fick jag ett meddelande från en gammal bekant som hört min låt på RadioStockholm idag. Ojoj. Härlig Fredag.

Just det ja! Jag spelar och hänger lite i den glamorösa studion för UmeTv ikväll. Så fina Umebor. Har ni inget annat för er så kan ni alltid slå på kanalen och kika in. Det blir häng, snack och livemusik mellan 19-20.