Tack tack tack tack.
Min kväll var underbar. Bättre än en bal på slottet. Helt klart. Mitt band röjde, vi hade sjukt kul och alla ni som dansade var fantastiska. Åh!! Jag vill igen! Och det blir det snart igen. Den bästa och roligaste spelningen hittills. Vaknade med ett leende på läpparna som följt med hela dagen. Sjukt härligt!

Min överraskning bestod i att jag anlitade en isskulptör, Reidar Rova, att göra en isstaty. Det blev en lyckad PR-grej och snacket gick. Dock löd senaste rapporten om att någon nu har slagit av näsan. Kul nattnöje.

Citat från Umeå Openbloggen från Västerbottenkuriren "Här är isgubben som möter oss vid entrén till Folkets hus. Inte är det väl Anna Hamilton som står bakom den?"
Svar: jo men visst.

Umeå Open och isgubben

Har precis kommit hem från spelningen. Och jag är helt fylld av energi. Det var den vackraste och finaste modevisning jag har sett. Och helheten var så fantastiskt bra. Modeller som dansade och levande musik. Goda tilltugg och porlande vin. Och allt detta i en anrik miljö.

Det är inte alltid helkul att giga när det är massa kånkande och bärande och fixande. Tunga grejer att bära uppför trappor. Men det är en del av jobbet. Ett måste på resan. Men ja! Efter spelningen idag så fick jag så mycket energi. Jag njöt på riktigt under själva spelningen. Och så fina människor. Tack tack tack!

Uppe med tuppen denna molniga dag. Fredagsläsning. Här är en intervju med Västerbottens Folkblad som handlar om mig och min musik.

Jag fick precis en recension av ett musikmagasin. En trea av fem. Frågan är om en osalig ande ska tolkas positivt eller negativt? Vad tror du?

"Anna Hamilton har en barnslig, men samtidigt väldigt integritetsfull röst. Det är både en fördel och en nackdel. Antingen gillar man det eller så gillar man det inte så att säga. Oavsett vilket är det i alla fall en garant för att hon ska sticka ut och skaffa sig uppmärksamhet.

Jag gillar det. Det är förståeligt att alla inte gör det, men den nasala barnslighet som finns i Annas annars väldigt tonsäkra och snygga röst tillför en extra dimension. Tänker ni Robyn och Miss Li fast på ett lite mer skruvat sätt kommer ni ganska nära. Kanske är Sara Rumar den allra bästa jämförelsen.

Med en så säregen röst är det naturligtvis också givet att musikformatet måste vara rätt. Anna har hittat sin genre i lågmäld och lätt elektronisk popmusik och det känns rätt. Det finns en nerv. I alla fall i de främsta bitarna där pop tillåts stå i centrum och Hamilton siktar som allra hårdast mot hithimlen. Umbrella (nej inte Rihanas hit som så gott som alla covrat) och Walk of shame är riktiga höjdpunkter.

Tyvärr blir Anna Hamilton lite väl teatralisk med jämna mellanrum och det klär henne inte alls. Om ett sådant uttryck nu klär någon. När det låter som hämtat från musikalscenen eller som en berättelse om Liza Minnelli kan inte ens en originell sångröst rädda festen. Då är det bara för mycket.

Det gör att de sex spåren på ”Captured” är en aning ojämna. Höga berg och djupa dalar som det så tjusigt brukar heta och över detta landskap seglar Anna Hamiltons vassa sångröst som en osalig ande."

Av: Mikael Mjörnberg, Joyzine.se