Ni som känner mig vet hur jag kan bli av kaffe. Jag blir liksom helt hyper och springer på varje ord. Under intervjun idag, så där 20 min in, så märker jag hur S blir lite fundersam över allt jag säger. Jag förstår då att något har kickat in. Jag försökte prata lite mindre snabbt. Jag lyckades nog i två minuter.

Jag pratade mycket om mig själv. Totalt självupptaget och egotalk. Men det blev även en del diskussioner off-the-interview så att säga. Intressanta korta små inklipp om livet och arbete och människor. Till exempel att det absolut inte finns något som heter tur. Säg aldrig aldrig till någon "vilken tur du har". För det är inte tur personen har haft för att ha fått det där jobbet, den där killen, eller den där tingesten. Antingen är det enbart väldigt hårt arbete, eller hårt arbete tillsammans med rätt fråga eller tillfälle på rätt plats och tid. Eller en kontakt som man som person ändå någon gång har investerat sin tid i. Så kallat nätverkande. Eller bättre på engelska, där det tydligt framgår att det är ett jobb, nätjobbande. Spindel typ. Fast utan byte inrullat i en massa kladdig väv.

Nej, så säg inte till någon att denne har haft tur. Det är för mig samma sak som att säga att "du har ju inte gjort ett dyft för att få det så där bra som du har det nu". Go S. jag är övertygad om att varje steg du tagit har påverkat ditt liv. Japp.

Ska bli intressant och se hur intervjun blir i artikelformat. Väntar med spänning. Västerbottens Folkblad it is.